Arvidsson p svetsen har problem med nerverna
S han stegar in till varvets medicinman
Och sger: "Jag vill grna slippa fartygssidorna
Fr det knns som om jag svetsar I en dimma
Ja, magen knns ibland som en ilandfluten manet
Och huvet snurrar nr jag tittar ner
Efter femton r p pltarna s skulle det va bra
Om jag kunde f frflyttning ner till verkstan"
"Snt dr r inte konstigt" sger lkaren och ler
"Det hnder sig ibland nr man blir stressad
Att magen brkar eller att balansen verkar sne'
Men som vl r finns det medel mot det mesta
Jag skriver ut ett piller Ni kan ta nn gng ibland
Och sen kan vi ka dosen efter hand
Men tnk bara p att sna dar fr bilkrningen va
Fr det r mjligt att Ni blir en smula lngsam"
Men Arvidsson blev sne som en kolerisk general
S han reste sig och rt med tordenstmma:
"S att hnga tretti meter ver kajen det gr bra
Men biljvlen den ska jag lmna hemma!"
Och sen tog han sats, frn fyra meter, som en galen tjur
Och stnga lkarns tnder ner I halsen
Efter det s var han fristlld, men det lste sig till slut
Och sen dess s har han ordning p balansen