Jag var njd och alltid mig sjlv till behag
Och trodde mig visst inte dum
Tills p Brooklandsvgen jag mtte en dag
En ungm, som gjorde mig stum.
Det var mitt I en doftande juninatt,
Och sterut skan gick,
Och jag ansiktet sg, fast ljuset var matt
Och det var blott ett gonblick.
Lgt ner
Lgt ner,
Dr sm lyktor g ut och g in.
I ungmr jag glmt eder alla fr en,
Och hon kan aldrig bli min.
Hon sg p mig och log men teg,
Hon log och strax frsvann.
Men ack, d gick min frid sin vg,
Och min gldjes strm frann.
S ringen ej till aftonbn,
I Brooklands klockor, dr.
I ringen Goodman upp ur sjn,
Frrn jag p nytt blir kr.
Lgt ner
Lgt ner,
Dr sm lyktor g ut och g in.
I ungmr jag glmt eder alla fr en,
Och hon kan aldrig bli min.
Vl Goodmans grd r havets sand
Sen mnga tusen r,
Men den skall bli till kerland,
Frrn jag en hustru fr.
Ack lt mig g till Brookland blott,
D ter skan gr -
Ty dr hon en gng lett s gott,
Hon kanske ter str.
Lgt ner
Lgt ner,
Dr sm lyktor g ut och g in.
I ungmr jag glmt eder alla fr en,
Och hon kan aldrig bli min.