Jag vntar vid min mila medan timmarna lida,
Medan stjrnorna vandra och ntterna g.
Jag vntar p en kvinna frn frdvgar vida
Den kraste, den kraste med gon bl.
Jag tnkt mig en vandrande doftande blomma
Och drmde om ett sklvande gckande skratt,
Jag trodde jag sg den mest lskade komma
Genom skogen, ver hedarna en sntung natt.
Glatt ville jag min drmda p hnderna bra
Genom snren dit bort dr min koja str,
Och hja ett jublande rop mot den kra.
Vlkommen du, som vntats I ensamma r.
Jag vntar vid min mila medan timmarna lida
Medan skogarna sjunga och skyarna g.
Jag vntar p en vandrerska frn frdvgar vida -
Den kraste, den kraste med gon bl.