Det var om aftonen som sommaren flg rakt I famnen min,
Och jag log som I min spda barndomstid,
Och rda, rda blomster I mitt hjrta gingo in
Med en doft som var som evighetens frid.
Det var om aftonen jag lskade som jag ej lskat frr
Och all vrlden var min skna mrka brud,
Och mitt hjrta stod p gavel som en salighetens drr
Med en ingng till frbarmandet och Gud.
Och jag hrde gamla snger komma ter hemifrn,
Och av det ljus jag drack blev sjlen stor och ny,
Och alla gamla trd och alla glnsande strn
Sjngo in mig I min barndoms grna by.
Och jag dansade bland trden och jag sjng fr ljung och sten,
Och min visa var s hg som aldrig mer,
Den slocknade som glansen utav himlens sista sken -
Det var om aftonen, d solen hon gick ner.