Omkring tiggarn frn Luossa satt allt folket I en ring,
Och vid lgerelden hrde de hans sng.
Och om bettlare och vgmn och om underbara ting
Och om sin lngtan sjng han hela natten lng.
Det r ngot bortom bergen, bortom blommorna och sngen,
Det r ngot bakom stjrnor, bakom heta hjrtat mitt.
Hren - ngot gr och viskar, gr och lockar mig och beder:
"Kom till oss ty denna jorden, den r icke riket ditt.
Jag har lyssnat till de stillsamma bljeslag mot strand,
Om de vilda havens vila har jag drmt.
Och I anden har jag ilat mot de formlsa land,
Dr det kraste vi knde skall bli glmt.
Till en vild och evig lngtan fddes vi av mdrar bleka,
Ur bekymrens fdselvnda steg vr frsta jmmerljud.
Slngdes vi p berg och sltter fr att tumla om och leka,
Och vi lekte lg och lejon, fjril, tiggare och gud.
Satt jag tyst vid hennes sida, hon, vars hjrta var som mitt,
Redde hon med mjuka hnder mt vrt bo,
Hrde jag mitt hjrta ropa, det du ger r ej ditt,
Och jag frdes bort av anden att f ro.
Det jag lskar, det r bortom och frdolt I dunkelt fjrran,
Och min rtta vg r hg och underbar.
Och jag lockas mitt I larmet till att bedja infr Herran:
"Tag all jorden bort, jag ga vill vad ingen, ingen har!"
Flj mig broder, bortom bergen, med de stilla svala floder,
Dr allt havet somnar lngsamt inom bergomkransad bdd.
Ngonstdes bortom himlen r mitt hem, har jag min moder,
Mitt I guldomstnkta dimmor I en rosenmantel kldd.
M de svarta salta vatten svalka kinder feberrda,
M vi vara mil frn livet innan morgonen r full!
Ej av denna vrlden var jag och ondlig vedermda
Led jag fr min oro, otro, och min heta krleks skull.
Vid en snckbesllad havsstrand str en port av rosor tunga,
Dr I vila multna vraken och de trtta mn f ro.
Aldrig hrda hga snger likt fiolers ekon sjunga
Under valv dr evigt unga barn av saligheten bo.