Med den bl ormen genom stan,
Genom folk som vimlar runt I tusental.
En dag till, hade hellre legat kvar,
En dag till av s lite jag.
Lever upp till andras och inte mina krav.
En timme till ingenting igen,
Jag har Garbochock I lurarna p vgen hem.
S trtt p tomheten, s trtt p Hagstras perrong.
Fr ibland s vill jag bara sprnga all betong,
Sl snder hela stan till tonerna av Bltt & Guld.
Fast ibland s vill jag lsa in mig I nt r,
Men jag behver den dr pulsen, knna hur det slr.
Som salt I mina sr.
Stnger hjrnan nr drrarna stngs,
r ett ackord I en sng som saknar refrng.
Och jag ser samma gator varje dag,
Ansikten som jag knner igen men jag,
Har aldrig hrt ett ord, bara tomma blickar, inget prat.
Och det e mrkt under gonen I spegeln.
Stirrat ut genom rutan hela vgen,
Som ett skepp med revade segel.
Fr ibland s vill jag bara sprnga all betong,
Sl snder hela stan till tonerna av Bltt & Guld.
Fast ibland s vill jag lsa in mig I nt r,
Men jag behver den dr pulsen, knna hur det slr.
Som salt I mina sr.
Men jag lever och lr,
Det r samma fr dom flesta hr,
Dr ansiktena r frgade av neon,
Och varje vnligt leende e som ett hn.
Man vxer upp och man faller in,
Man blir allt man aldrig skulle bli.
Fr ibland s vill jag bara sprnga all betong,
Sl snder hela stan till tonerna av Bltt & Guld.
Fast ibland s vill jag lsa in mig I nt r,
Men jag behver den dr pulsen, knna hur det slr.
Som salt I mina sr.