Madrasserade vggar, ingen hr mina skrik,
Jag sitter som p nlar, rr mig bland lik.
Jag r styrd, Jag r styrd men vem hller kontrollen?
Fljer manualen, spelar rollen.
r en halvmlad tavla, inget av mig r helt.
Har stulit allt runt mig och nekar blint.
Jag har sprungit hela livet utan att komma fram.
Mitt samvete, det r helt svart.
Frvntningarna e noll och prestationen e noll,
Jag fixade dom hr pillren fr att komma I form.
Jag r stmd I moll.
Fyll mig igen, jag vill flytta hem,
Nedsvd och drogad bara tillbaka igen.
Sg lyktorna och sen ls det kallt,
P ett blekt ansikte I kaos.
Fr jag r en gitarr som tappat sin klang,
Den hr vrlden fick mig p fall.
Jag kunde hra hur dom viskade mitt namn,
Medans jag krp bakgatorna fram.
Dom sjng en melankolisk sng,
Men jag har alltid lskat domedagsprosa.
Och jag har alltid vart stmd I moll.
Fr jag har krossat alla lampor som lyst p mig,
Har lst alla drrar och sparkat upp dom igen.
Jag hrde orden nr dom lmnade min mun,
Det dr lftet lt s jvla tunt.
Jag lovar, jag ska aldrig gra det igen,
Nsta gng blir den sista tills jag gr det igen.
I en dimma av lgner kndes det rtt sunt,
Sen kom golvet emot mig och vrlden snurra runt.
Och I skallen ekade en sorgsen sng,
Dom sjng nt om att frlta och brja om,
Och nt om att vara stmd I moll.
Jag minns nr det brann,
Det var inte det hr jag lovade nr vi trffa varann.
Jag minns hur I gick Sankt Pauls:gatan fram,
Genom husen, genom dimman nr pappret var blankt.
En regning hstkvll p Sdermalm...