Jag sjunger en visa I vinden
Och hoppas att vinden fr
Min skna den visan mot kinden
Och I hennes ra strr
Och hennes hjrta rr.
Jag har varit I lnder mnga
Och ej varit I'mnga fler.
Nog skulle jag sluta gnga,
Om du mig drom ber.
Och krligt p mig ser.
Men nska mig lycka p frden
Nr jag nu ifrn dig drar.
Och orsaken, Ann-Katrin, r den:
Jag kan ej stanna kvar
Dr jag ej din krlek har.
Jag sjunger en visa I blsten,
Jag sjunger en visa I storm.
Mitt hjrta r som en grsten,
Mitt hjrta har mist sin form.
Men hr p min marsch under mnen,
Den gungar I stadig moll.
Den passar ej p grammofonen,
Den handlar om dig, ditt troll.
Att ditt hjrta r ett sll.
Och min smrta r enorm.